Etusivu » Blogi » Skulle du låta någon se dina tårar om du inte längre var rädd?

Skulle du låta någon se dina tårar om du inte längre var rädd?

4.11.2016
Maaret Kallio

Avainsanat:

img_1425

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle äntligen ge dig av, vända dig om på gårdsplanen därhemma och säga att nu är det nog, nu tar jag ingen mer skit. Du skulle berätta att varenda gång har varit förödande, att varje gång du har väntat på och fruktat ett slag har gjort dig så vansinnig att du inte längre vet vems felet egentligen är.

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle sluta vara ständigt otillräcklig och försöka för en stund bara duga som du är. Du skulle sluta räkna oändliga kolhydrater, proteiner och sockerhalter. Du skulle sluta springa från ett maraton till ett annat och nästan svälta ihjäl dig i din strävan efter att på alla sätt vara en fullkomlig människa. Om du inte var rädd skulle du även tillåta dig själv att vara värd nåden.

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle äntligen boka tid för att ta reda på vad det egentligen är du lider av. Du skulle berätta för doktorn om alla dina symptom, också de märkligaste. Du skulle kännas vid misstankarna och rädslan, du skulle låta dig undersökas. Eventuellt helt i onödan, men eventuellt inte. Är du mera rädd för vetskapen eller för farhågorna?

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle för en stund sluta upp med dina arroganta hotelser och din kritik. Du skulle bli kvitt din vassa tunga och dina pikar, ditt sätt att anse dig förmer än andra. Du skulle sluta komma med allvetande och nedlåtande kommentarer och skulle en stund våga bara vara alldeles tyst och lyssna på någon annan. Du skulle ge dig hän i relationen till en annan människa och samtidigt bemöta dig själv på ett mänskligare sätt .

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle äntligen ta ett fast grepp om ditt liv.Du skulle bege dig i riktning mot ditt liv, inte längre bort från det. Du skulle våga drömma och göra bort dig, försöka och misslyckas. Du skulle ta ansvar för din egen lycka och sluta upp med att underprestera, bara för säkerhets skull.

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle sluta bry dig så mycket om vad andra tycker och tänker. Du skulle inte längre inbilla dig att du vet vad du är eller inte är i någon annans ögon. Du skulle sluta nosa dig till andras humör och känslor, du skulle sluta forma dig enligt andras önskemål. Du skulle sluta bedövat hetsäta chokladkaka efter chokladkaka för att svälja dina känslor. Du skulle modigt vända blicken mot dig själv och koncentrera dig på vem du verkligen anser att du är.

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Du skulle släppa din stränga kontroll för en dag. Du skulle vara lekfull, kramas så länge du vill, skämma bort både kropp och själ och tramsa av ingen anledning alls. Vad skulle hända om du gav efter för vilan, värmen och medkänslan?

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Skulle du berätta om dina ensamma stunder, dina mörka fängelser? Skulle du låta någon se dina tårar, dina mediciner, dina beroenden, dina kräkningar, dina skakande händer eller dina tvångsrörelser? Skulle du våga öppna dig för sårbarheten, mänskligheten, hjälplösheten och svagheten?

Vad skulle du göra om du inte var rädd? Skulle du berätta om galna passionerade stunder som aldrig borde ha ägt rum? Skulle du berätta om när du skakade din hysteriska baby? Skulle du berätta om slaget som låg alltför nära till hands?Skulle du sårbart visa upp dina tårar? Skulle du berätta om dina skulder och snabblån, dina förbjudna fantasier? Skulle du berätta att inget av det som du begravt dig under egentligen existerar? Att det finns så mycket annat inom dig än vad du visar upp i vardagen?

Vad skulle du vara om du inte var rädd? Vem skulle du krypa ihop intill? Vem skulle du inte längre ringa? Varifrån skulle du bege dig och vart? Vad skulle hända om du inte längre var rädd för att vara dig själv? Utan masker, utan lögner, utan falska leenden, utan prestationer.

***

Kirjoitus Näyttäisitkö kyyneleesi, jos et enää pelkäisi  on alunperin julkaistu Helsingin Sanomissa ilmestyvässä Lujasti lempeä -blogissani 1.10.2014

Käännöksen tekstiin on tehnyt Sofia Michelsen.